Krönika: Att dejta när du har assistans

Vi matchar på Tinder han och jag. Han är så jävla snygg och visar sig vara rätt klok också. Sällan du får en fullträff sådär. Vi snackar några dagar och jag försöker göra det lätt för mig att droppa “bomben” och frågar om vi ska ta det vidare till Snapchat. Här börjar hans brister att synas; tydligen är Snapchat inte en grej. Istället börjar vi smsa, sådär som man gjorde för ett decennium sen. Ändå lite gulligt, mer intimt på något vis. Trots att bilderna på snap brukar vara betydligt mer avklädda...

 

Vi bestämmer oss för att ses, faktiskt riktigt klyschigt möte vid hörnet på 7-Eleven på Sveavägen som i en sann Mauro Scocco-dänga. Samma dag upptäcker jag att han likeat några bilder på min insta. Perfekt tänker jag, där är ena bomben droppad av sig självt. Han kan inte ha missat mina helkroppsbilder. Det är dock den där sista skavande grejen som behöver bli sagd innan vi möts. Jag kommer ha en personlig assistent med mig. Jag klurar och smått panikar över hur jag ska lägga fram det denna gång. En timme innan vi ska ses knåpar jag ihop sms:et;

 

“Just det, eftersom du redan stalkat min insta har du fattat att jag använder rullstol. Men tänkte bara säga att jag har en assistent som kommer vara lite i bakgrunden, så du inte undrar varför någon annan också stalkar mig.”

 

Ha! Fick till den. Han svarar bara okej på det. Blir lite nervös, men tänker att nu finns det ingen återvändo. Har gått på några skitdejter senaste tiden där jag egentligen inte varit så intresserad. Den här gången betyder det ändå något, intresset finns där.

 

Det är tur att jag har en erfaren assistent som jobbar denna dag. Ja alltså, erfaren i som att hen varit med förr på mina såväl lyckade som misslyckade dejter. Vi har arbetat fram en rätt välfungerande strategi. Min assistent pratar aldrig med min dejt, hallå det är min dejt liksom. Jag brukar hälsa på dejten, oftast med en kram. Vilket man ibland får uttrycka när man inte kan vara den som slänger ut armarna själv. Men det brukar funka fint. Sen brukar jag typ peka på den som jobbar och säga att det är min assistent. På mina första dejter brukar jag nästan alltid ta en kaffe eller en öl. Jag gillar att det är en rätt avspänd grej, men samtidigt får man utrymme att snacka mer och faktiskt komma varandra fysiskt nära.

 

Min assistent brukar alltid sätta sig så långt bort som möjligt, men inom mitt synfält och så hen kan se mig. Står kaffet eller ölen bra på bordet framför mig kan jag ta den själv. Alltid när man träffar någon så sätter de sig mittemot. Mitt bästa tips är att bryta det direkt! Det är inget möte, det är en dejt! Jag brukar alltid sätta mig så vi hamnar snett bredvid varandra, alltså vid hörnet på ett bord. Då kan man råka röra vid varandra lite mer. Mycket trevligare.

 

Den där första dejten med honom gick bra, även om ölen blev en apelsinjuice. Fråga mig inte hur. Tror såklart att han tänkte på att det var ytterligare en person i närheten i början av dejten, men mitt charmiga jag får snart vem som helst att glömma det. Den första dejten har idag blivit ett gäng dejter. Vem vet vad som händer; snart är det villa, Volvo, vovve.